Att förstå orsaken till sexuella övergrepp

smärta

I de sexuella övergreppens värld finns olika aktörer och roller. I en värld fylld av övergrepp brukar man säga att förutom förövare och offer finns också anhöriga, som i sin tur påverkas av och positionerar sig till övergreppen. Många anhöriga väljer att blunda för övergreppen, eller att stödja offret i smyg – men av rädsla för förövarens vrede, och övergreppens tabubelagda karaktär i samhället, vågar de inte tala ut.

Utifrån min erfarenhet och kunskap i dessa frågor väljer jag att se det ur ett helhetsperspektiv. Tänk er samhället som en människokropp. De sexuella övergreppen är en sjukdom i denna kropp. Offren är symptomen – fysiska smärtor som dyker upp lite här och var. Kroppens ena arm kanske är helt frisk, men den andra armen är förlamad eller uppsvullen och gör väldigt ont. Denna arm är ett symptom på att något är fel. Offret för sexuella övergrepp är i vårt samhälle ett symptom på att något är fel, en smärta som kroppen inte kan bli fri från. Den här smärtan är viktig att lyssna på, och den är viktig att förstå och leva sig in i. Men smärtan i sig är aldrig sin egen orsak – orsaken är alltid en sjukdom som orsakar smärtan. Orsaken är, givetvis, förövaren.

Många överlevare av sexuella övergrepp har en stark och ihärdig känsla av att vara sin egen smärtas orsak. Det är givetvis fel, orsaken sitter i sjukdomen som frammanar symptomen och smärtorna. Om vi tänker oss förövaren som själva sjukdomen ska vi vara medvetna om en sak: orsaken, smärtorna och den i övrigt friska kroppen är allihopa delar av just exakt samma kropp. Det angår oss alla.

Vill man förstå smärtan som sexuella övergrepp ger upphov till ska man gå till symptomen på sjukdomen – man ska lyssna på överlevarna, de utsatta.

Vill man däremot förstå orsaken – eller mer slarvigt uttryckt, ondskan – som leder till denna smärta, då måste man ta sig an själva sjukdomen. Man måste studera den noggrant, och man får inte blunda för även de mest horribla insikter man kan få av den.

I min roman Röra men inte se gick jag in för att förstå orsaken till sexuell smärta – förövaren som begår sexuella övergrepp. Den är med andra ord en djupstudie i sexuell förövarpsykologi och den har som avsikt att förklara de psykologiska mekanismer i en människa som förvandlar någon till en förövare. Vad är det som gör att just den här killen (eller tjejen för den delen) valde att begå ett sexuellt övergrepp? Och att fortsätta med det?

I min roman är det den fiktiva karaktären Henrik – en 33-årig lärarvikarie på en skola i Malmö, grundligt modellerad utifrån åratal av långa samtal med överlevare, straffade förövare och anhöriga – som genom inre monologer och ett för sexualförövare ovanligt öppenhjärtigt sinne delger oss sin dunkla resa från oskyldig till ostraffad förövare.

Henrik är inte dum i huvudet, tvärtom är han rätt skärpt. Åtminstone intellektuellt – känslomässigt befinner han sig snarare på en tonårings nivå, men han döljer det väl. Han inser någonstans innerst inne att det är fel på honom, att han inte passar in i ett samhälle där det är brottsligt att ha sex med minderåriga tjejer. För det är minderåriga tjejer han konstant drömmer och fantiserar om. Som nyanställd lärarvikarie ser han plötsligt sina möjligheter att komma undan med de starka drifter och otillfredsställda begår som stundtals driver honom till vansinne. Och det gör han också – han kommer undan med allt.

Inom varje förövare pågår en kamp mellan gott och ont, rätt och fel. Den kampen pågår förresten inom oss alla. Men inom förövaren vinner alltid till slut det onda, det som är fel därför att det orsakar andra smärta. Det oförlåtliga.

Under berättelsens gång åsamkar Henrik sitt offer ofantlig smärta genom sina sexuella övergrepp. Och just för att han är så intellektuellt slipad lyckas han gång på gång försvara det inför sig själv. Men precis som vilken Dostojevskij-skurk som helst har han sina stunder av klarsyn. Korta men intensiva stunder av total insikt där han verkligen fattar vad han håller på med.

I min kommande roman, som är baserad på en verklig historia, har det däremot blivit dags att skildra den smärta som sexuella förövare – fiktiva eller verkliga – åsamkar sina offer. Denna roman (vars innehåll fortfarande är sekretessbelagt på grund av dess verklighetsförankring och den skada som eventuell ryktesspridning skulle kunna orsaka det verkliga offret) tar fasta på symptomen på sjukdomen – det obeskrivligt plågsamma bagage av fruktansvärda upplevelser som ett minderårigt offer för sexuella övergrepp oundvikligen måste släpa på.

För hos någon som utsatts för grova fysiska integritetskränkningar i form av sexuella övergrepp blir dessa upplevelser i sin tur en orsak till ytterligare symptom och ytterligare smärta. Det är det som är det hemska med övergreppens följder – de förökar sig genom delning och ansätter en hel kropp, och ett helt psyke, i ett tillstånd av ständigt tilltagande smärta.

Den här kroppen kan ses som en symbol för varje individ, eller som en symbol för alla individer tillsammans i det samhälle där vi trängs, bråkar, samarbetar och slåss. Det som är smärtsamt för en person är i längden smärtsamt för alla.

Sebastian Elwe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s