Nej, bokens omslag är INTE ens viktigt (för det mesta)

Tidigare har jag slaktat myten om att varje författare måste låta sina verk processas av lektörer. Nu är det dags att ta död på ännu en myt, som jag vet att många som läser detta, inte minst egenutgivare, ödslat mycket tid och tankeverksamhet på: myten om att ”det spelar ingen roll hur bra din bok är, om du ändå har ett dåligt omslag.”

Det där stämmer helt enkelt inte. Tanken att den genomsnittliga läsaren (ofta i form av kunder) skulle välja ”just din bok framför tusentals andra” utifrån omslaget, det är en tanke sprungen ur ett marknadstänk och ett sätt att resonera kring berättande som inte rymmer ett uns av respekt för vare sig berättelsen, berättaren eller läsaren.

Någon som köper eller väljer att läsa en bok utifrån bokens omslag är förmodligen någon som befinner sig i en butik (online eller IRL).

Det finns förstås människor som faktiskt läser det de köper. Men ofta görs sådana köp, som triggas av något så ytligt som omslag och titel, som rena impulsköp och många låter sedan boken bli liggande oläst, i bästa fall halvläst, för all framtid. Tanken att litteratur och konst är något som man främst kommer i kontakt med på rent kommersiella arenor är inte bara stötande utan rent felaktig.

Samma sak för egen del, när jag av ren tristess inventerar hylla efter hylla på biblioteket. Klart att jag går efter böckernas omslag. Jag tilltalas mest av de omslag jag förknippar med uppväxtskildringar, sådana omslag jag själv uppfattar som lite, men inte alltför, tjejiga. Så jag faller för vissa omslag men inte för andra. Jaha? Inte en enda av dessa böcker från biblioteket eller bokhandeln kan jag minnas titel eller omslag på idag, ännu mindre vad de handlade om. De kan ha varit läsvärda, men jag glömde bort dem och de förändrade inte mitt liv. Trots att de i mina ögon hade väldigt tilltalande titlar och omslag, tillräckligt tilltalande för att jag skulle ta upp dem i handen och rentav köpa eller låna dem.

Men böcker som förändrat ens liv är i regel aldrig böcker som man ”bara råkade falla för i bokhandeln” eller av någon annan slumpmässig anledning öppnade på måfå. Det funkar inte så, precis som det inte funkar så med den stora kärleken. Det är många olika faktorer som spelar in där också, men namn, utseende, och CV (tre relativt analoga egenskaper till titel, omslag och baksida) finns knappast bland dem. Åtminstone inte för människor som inte är så superytliga som den liberala marknadsekonomins profeter vill få oss till. Istället är det rörelser överlag – gester, gångstil, ögonrörelser och tonfall som har betydelse för om intresse ska övergå till förälskelse och sedan till kärlek. Att komma i kontakt med en viktig berättelse (i form av till exempel en bok) innebär ofta en liknande inledningsfas. Ofta från nyfikenhet och intresse till passion och nya perspektiv på livet.

I många fall är inte ens titeln på en bok särskilt viktig. Jag kan ge ett exempel. I somras blev jag oerhört intresserad av autism hos flickor, eftersom jag lyssnade på en föreläsning som fångade mitt intresse och som fick mig att inse att den gängse bilden av autism hos barn och ungdomar överlag är inte bara tillrättalagd utan ofta direkt felaktig. Jag ville därför lära mig mer om vad autism verkligen är, hur diagnosen har förändrats genom tiderna och vad som förenar och skiljer de människor som bär diagnosen. Jag ville komma bortom allt politiskt korrekt snack om att ”bara vara annorlunda” och att alla människor ska respekteras för vilka de är, för allt det där vet jag i mig själv utan att någon behöver läxa upp mig om det.

Via den här föreläsningen fick jag ett antal lästips, varav ett var en självbiografi av en kvinna som fick diagnosen autism i 30-årsåldern, efter åratal av vanvård i psykiatrin och en uppväxt präglad av grav psykisk ohälsa och känslan att aldrig kunna passa in. Kvinnan ifråga heter Lina Liman och hennes självbiografi heter ”Konsten att fejka arabiska”.

Dagen efter gick jag till biblioteket och lånade den. Omslaget var väl fint. Titeln sade mig inget särskilt. Men det spelade ingen roll. Varken titel eller omslag hade minsta betydelse för mig. Den hade lika gärna kunnat heta ”Jag önskar att Gud fanns i helvetet” och haft ett omslag med lila enhörningar mot en pixlig himmel av grå solstrålar och varit utgiven av ett förlag som hetat ”Lek och lär i himlen, arbeta på jorden”.

Jag ville läsa den för att jag blivit varskodd om boken i ett sammanhang som kändes meningsfullt för mig. Det är inte omslag, ofta inte ens titlar, som gör att vi börjar läsa. Det är för att någon tipsar eller mer eller mindre tvingar oss till det (i skolan till exempel).

Att jag kom i kontakt med Kafka berodde inte på att jag såg Processen i en affär och tyckte att omslaget var så coolt att jag bara måste läsa den. Processen uppmanades jag läsa av min svensklärare på gymnasiet (och den ingick inte ens i kursplanen).

Att bok- och förlagsbranschen är så upptagna med yta och ”den perfekta titeln” och andra sorters idiotiskt tidskrävande (ab)normativt tänkande beror på helt andra saker än det som verkligen är viktigt för hur vi kommer i kontakt med böcker som ger oss nya perspektiv och sätter (positiva) spår för livet.

Missuppfatta mig inte nu, inte helt i alla fall, för jag tycker både omslaget och titeln är viktigt. Jag vill att mina böcker ska ha snygga omslag och jag är väldigt kräsen med vem jag låter designa dem. Jag betalar hellre alldeles för mycket än lite under normalpris för att få det resultat jag verkligen vill ha. Men det gör jag för att jag vill ha ett snyggt och relevant omslag, och inte för att omslaget är VIKTIGAST i en potentiell läsares första möte med mina böcker. Förresten, inte ens baksidestexten är särskilt viktig. Självklart kan man inte skriva vadsomhelst på baksidan, men seriöst – den är inte SKITVIKTIG den heller.

Det viktigaste, utöver själva berättelsen som måste kunna beröra läsaren (förutsatt att läsaren kan låta sig beröras, det är ju något som i slutändan står utom författarens kontroll) är alltså sammanhanget i vilket berättelsen florerar.

Jag önskar att ni som är besatta av att manipulera, briljera och tigga er till potentiella läsare, genom att locka med det perfekta omslaget och den perfekta titeln, lade mer tid på att fundera över vad det är som gör ert skrivande och designande, eller er förlagsverksamhet om ni är förläggare, meningsfullt på ett djupare plan. Och sluta vara så jävla ytliga bara för att alla andra är det. Är bokens omslag och titel jätteviktiga? Ja, i en butik eller i säljsammanhang där boken behandlas som vilken annan kommersiell vara som helst. Den sidan av samhället kommer alltid att finnas, oavsett vilken ekonomiskt system vi lever under, och jag tycker det är jättebra att böcker finns att köpa och sälja. Men i slutändan är det konstnärerna, inte kapitalisterna, som för vidare de allra viktigaste berättelserna en generation till en annan.

Saba Gordon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s