Fokus på sexuella övergrepp i Sverige: exklusiv intervju med författaren Saba Gordon

Författaren med fokus på sexuella övergrepp

Saba Gordon är en de mest hemlighetsfulla författarna inom samtida svensk skönlitteratur. Men Gordons böcker talar sitt tydliga språk: här finns en vilja att utforska och belysa de sexuella övergreppens värld, oavsett det är i dramatik- eller skönlitterär prosaform, på ett sätt som många läsare upplever som omskakande på mer än ett sätt. Nu framträder Gordon i en exklusiv intervju med förlagets ansvarige utgivare Karl Ljunggren, en intervju (Gordons första dessutom) som enbart publiceras här.

Karl Ljunggren: Kan du berätta lite om varför du skriver? Och varför du alltid lyckas välja ut så nermörka teman för dina böcker?

Saba Gordon: Jag har alltid fascinerats av det jag kallar människans mörkersida. Och jag har alltid varit lika rädd för som fascinerad av i synnerhet den manliga sexualitetens mörkersidor. Det här är något jag märker när jag tittar tillbaka på mina allra första alster. Jag började skriva längre texter redan innan jag kommit in i puberteten, och även där finns i grund och botten allt jag fortfarande skriver om.

Karl Ljunggren: Du har nu gett ut två romaner, en radiopjäs och två kortare e-böcker på förlaget Till Punkt. Om vi först fokuserar på dina romaner, som har fått väldigt starka läsarreaktioner, så handlar de lite förenklat om sexuella övergrepp i dagens Sverige.

Saba Gordon: Det stämmer. Många läsare har hört av sig angående både Fjortisjägaren och Flickan som rann ut i sanden och frågat mig om de bygger på verkliga händelser. Då svarar jag att det gör de, men de ska inte läsas som sanna historier. Fiktionen har sin egen sanning och även om jag i mitt skrivande bygger väldigt mycket på det som händer IRL, så att säga, så är det fiktion, psykologism realism i samma tradition som… Ja, vågar man nämna Dostojevskij? Jag väljer att se det som att jag balanserar på gränsen mellan fiktion och verklighet, och med verklighet menar jag en rent journalistisk verklighet.

Karl Ljunggren: Din debutroman, Fjortisjägaren, gavs ursprungligen ut med både annan titel och ett annat författarnamn. Den nya utgåvan är dessutom kraftigt omarbetad. Kan du förklara varför?

Saba Gordon: Fjortisjägaren handlar om en relativt ung kille som jobbar inom skolan. Han är några år över 30, men även för sin ålder framstår han som ung, både utseendemässigt och mentalt. Och han bondar väldigt bra med sina elever, åtminstone tjejerna. Jag fascinerades av skolan som en mötesplats för potentiella förövare och deras offer. Detta var min allra första roman, som jag arbetade länge med. Jag har ju en bakgrund inom film och dramatik, och i början ville jag skriva den som ett filmmanus. Men allt medan tiden gick och jag fördjupade mig i min research, där jag träffade många manliga lärare för att få deras syn på hur samhället förhåller sig till övergrepp i skolans värld, förstod jag att den sortens inre monologer och emotionella tvärvändningar som romanens Henrik upplever skulle göra sig bättre i ren skrift än på filmduken.

Karl Ljunggren: Berätta om den första utgåvan och varför du valde att gå under ett annat författarnamn.

Saba Gordon: Jag har alltid skrivit om sexuella övergrepp, inte bara för att området intresserar mig ur ett psykologiskt perspektiv, utan för att jag brinner för ett samhälle där inga övergrepp äger rum. Det kanske är en utopi, men det var det jag ville med den här romanen: jag ville skriva något som möjligen kunde få läsarna att tänka efter och ta mer ansvar. Och jag var mer intresserad av förövaren än offret i det här fallet. Min infallsvinkel var att utan förövare finns inga offer. Så hur fungerar en förövare? Vad dricker honom eller henne, och finns det några varningssignaler man som utomstående kan ta fasta på? Det var sådant jag ville undersöka.

Karl Ljunggren: Men varför hade du ett annat författarnamn i den första utgåvan?

Saba Gordon: Min tanke var som sagt att förändra mäns tänkande. Den här boken, Fjortisjägaren som den nu heter, handlar inte om pedofili. Den handlar om något mycket mer utbrett, något som skördar långt fler offer för övergrepp än vad pedofili någonsin gjort. Och det är vuxna mäns attraktion till unga tjejer, och nu menar jag unga tjejer från 13 och uppåt. Inom psykiatrin kallas det hebefili, och den är minst sagt stilbildande inom nätporren. Det är den stora elefanten i rummet i dagens svenska debatt om sexuella övergrepp. Det är som om alla utgår från att män överlag absolut inte tänder på så unga tjejer. När jag gjorde min research träffade jag flera terapeuter som arbetade med förövare, som förklarade för mig att i deras värld är det allmänt accepterat, och också vetenskapligt fastställt, att heterosexuella män överlag, förövare eller ej, faktiskt attraheras även av minderåriga så länge de har någorlunda kvinnliga former. Det där är något som är svårt att förstå för en kvinna. Den manliga sexualiteten fungerar på ett annat sätt, men jag ville gå till kärnan med detta. Om nu män överlag attraheras också av unga tjejer, varför blir inte alla förövare? Och därför valde jag ett distinkt manligt författarnamn när jag skrev boken. Jag tänkte att om jag vill nå ut till män, kanske också till sådana män som har ett sexuellt riskbeteende mot unga tjejer, som Henrik i Fjortisjägaren, så skulle det upplevas som trovärdigare om författaren hade ett typiskt manligt klingande namn. När det gäller frågor kring sex och sexuella övergrepp i synnerhet, vill heterosexuella män inte bli predikade för av kvinnor, transpersoner eller övriga minoriteter. De vill höra om det från någon i deras egen sits, och jag tänkte att ett manligt författarnamn kunde vara en effektiv väg att gå. Jag var idealist.

Karl Ljunggren: Och sen ändrade du dig?

Saba Gordon: Ja, jag insåg att män överlag inte hade det minsta intresse av att läsa den här sortens litteratur. Det gjorde mig oerhört besviken. Första utgåvan hade nästan bara, vad jag vet iallafall, kvinnliga läsare i övre medelåldern. Dessutom var jag missnöjd med ett och annat. Jag gjorde en omfattande revidering och beslutade mig för att ge ut boken som Saba Gordon. En baktanke här var också att jag skulle stå med mitt verkliga författarnamn bakom alla de tre romaner som tillsammans formar den trilogi om sexuella övergrepp i samtidens Sverige som jag haft planer på länge.

Karl Ljunggren: Där kommer vi till din andra roman: Flickan som rann ut i sanden. Den skildrar i min mening ungefär samma typ av övergrepp, men ur offrets perspektiv.

Saba Gordon: På sätt och vis, ja. Dessa båda berättelser är på ett sätt speglar för varandra. Men Flickan som rann ut i sanden är, trots att den i sidomfång inte är särskilt mycket längre än Fjortisjägaren, mycket mer än ”bara” en fallstudie. Det är en utvecklingsroman, en coming of age-historia om svensk-bosniska Selma som växer upp i Göteborg och är en tjej som inte alls är vem som helst som offren uppges vara i Caroline Engvalls böcker.

Karl Ljunggren: Betyder det att du inte tror, som Caroline Engvall, att vemsomhelst kan råka ut för sexuella övergrepp?

Saba Gordon: Med all respekt, nej. Man ägnar sig inte åt sexuellt riskbeteende om man är en ung tjej bara sådär. Det mänskliga psyket är oerhört komplicerat och precis som med självskadande, ätstörningar och dylikt är det inget som bara händer. Det krävs ganska mycket för att sätta igång med sådant.

Karl Ljunggren: Du arbetar nu på den tredje och avslutande boken i denna trilogi om sexuella övergrepp i dagens Sverige. Kan du berätta något om den?

Saba Gordon: Inte jättemycket. Den fortsätter direkt där Flickan som rann ut i sanden slutar. Den följer Selma in i vuxen ålder och hur hon hanterar sin sexualitet. Den är mindre av en helhetsberättelse. I Flickan som rann ut i sanden gällde det för mig att bygga upp en helhet, något som fångade in allt hemskt som hände Selma från att hon var mycket liten fram tills hon tog studenten. Det var en barndomsskildring, en uppväxtskildring med många återkommande motiv. Den nya uppföljaren är betydligt mer episodbaserad. Jag tänker mig en övergripande handling som går att dela upp i längre ark, det kommer att bli lite som 2-3 kortromaner som i sig själva kan läsas fristående från varandra, precis som alla dessa tre böcker är fristående men ändå bildar en berikande helhet.

Karl Ljunggren: Utöver denna tredje roman, har du några andra planer för framtiden?

Saba Gordon: Oh ja. Många. Jag funderar på att gå tillbaka till dramatiken igen. Men vi får se. Jag har många idéer i huvudet samtidigt och även om jag i grund och botten är nöjd med det som publicerats av mig kan jag skämmas över sådant som hamnat i skrivsbordslådan istället. Mycket av det jag skriver är rena skiten. Du skulle ha läst den ursprungliga avslutningen på Flickan som rann ut i sanden. Fan vilken skit det var. Det var uselt.

Karl Ljunggren: Som jag förstått det blir du ofta kontaktad av läsare, som läst något du skrivit och vill berätta om sina läsupplevelser. Vad är den vanligaste läsarreaktionen?

Saba Gordon: Jag brukar få höra att jag skriver medryckande och engagerande, så att det är svårt att sluta läsa. Att mina böcker är oerhört spännande. Det där förbryllar mig verkligen, för när jag skriver upplever jag det som att jag stannar upp i varenda litet ögonblick, varenda liten känsla som någon karaktär har. Jag har aldrig haft målsättningen att skriva bladvändare. Ändå är det förvånansvärt många som säger just det, att det är svårt att lägga ifrån sig böckerna för att de är så spännande. Äh, jag vet inte. Det kanske bara är smicker. Det kanske är så att jag skriver så pass lättfattligt att det helt enkelt lönar sig att läsa vidare för att det går så fort. Men det gläder mig samtidigt eftersom jag innerst inne brinner för att skriva om just det här.

Karl Ljunggren: Tack för att du tog dig tid till detta samtal. Som redaktör och ansvarig utgivare är jag såklart partisk, men jag instämmer helt i dessa läsarreaktioner.

Saba Gordon: Haha, tack! Hoppas att jag kan leva upp till fortsatt höga förväntningar då.

[Transkriberat av Karl Ljunggren]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s