Saba Gordon: ”Skrivandet är mitt sätt att PISSA på MEDELKLASSEN”

DEBATT. Sveriges Television, och i förlängningen allt som ingår i public service, slår sig för bröstet när det gäller opartiskhet och politiskt oberoende. I praktiken är dock politisk styrning en förutsättning för själva konceptet, även i en demokrati av det slaget Sverige har. SVT:s styrdokument och praktiska utformning är inget annat än det fortgående resultatet av politiska kompromisser ända uppe på riksdagsnivå. Därför är det – med nuvarande 7,5 medelklasspartier i riksdagen – föga förvånande att SVT ter sig så oförblommerat, aggressivt medelklassigt till såväl innehåll som form.

Om SVT på allvar vill göra sig till en angelägenhet för hela Sveriges befolkning kan man börja med att ta efter de kommersiella TV-kanalerna (mer än man redan gjort sedan avregleringens tidevarv inleddes på 90-talet). Kommersiell TV må ha ett avsevärt mindre demokratiskt syfte med sin verksamhet, men just för att huvudsyftet är att tjäna pengar vinnlägger man sig också om att nå ut till det stora folkflertalet (dit medelklassen aldrig kommer kunna räknas, trots att de konstant gör gällande motsatsen) genom diverse realityserier om vägröjning, väktare i tunnelbanan, gränskontroller, nedslag hos ”vanligt folk i obygden” – allt sådant som faktiskt är av intresse för folkflertalet, och som har betydligt större potential för identifikation och samhörighetskänsla än pinsamma skitprogram som Babel eller Kulturveckan.

Det är riktigt illa: kommersiell TV, inklusive Aftonbladets och Expressens TV-sändningar, har större existensberättigande och är idag mer public service än public service självt! Detta är ingen kvalitetsindikation till marknadskrafternas fördel – snarare en indikation på bristen av kvalitet hos det politiskt kompromisstyrda ärkemedelklassiga SVT.

SVT och övrig public service vill såklart inte ta till sig av sådan kritik, trots att den numera är både högljudd och frekvent. Det är viktigare för medelklassens kulturella och politiska företrädare att, rakt i ansiktet på det stora folkflertalet, spotta ouppnåeliga medelklassideal om politisk korrekthet, klimatsmarta lösningar och inkluderande förhållningssätt i sant demokratisk anda.

Sverige är förvisso en sann demokrati – för medelklassen. I riksdagen sitter ledamöter för 7,5 medelklasspartier, ledamöter som – med medelklassens (o)sedvanligt låga argumentationsförmåga – debatterar alla de interna, småborgerliga konflikter som ingen annan än medelklassen tycker är brännheta. För alla andra – det stora folkflertalet – existerar knappt någon verklig demokratisk frihet, men tack och lov åtnjuter vi en viss valfrihet och kan därför välja att bojkotta medelklassens pinsamt usla skitprogram för all framtid från och med nu.

Medelklassen är högmodig och insiktslös. Den må styra Sverige för lång tid framöver, men den inser inte att den redan är på fallrepet. När den insikten en dag kommer, är det för sent. Historiska skeenden är långsamma, men jag hoppas innerligt få uppleva den dag då medelklassen äntligen har störtats i gruset. Då väntar garanterat nya utmaningar, men vi kommer åtminstone slippa skitprogram som Babel och Kulturveckan.

Som författare riktar jag mig till det stora folkflertalet. Skrivandet är mitt sätt att pissa på medelklassen, men också – förhoppningsvis – inspirera nertryckta individer i folkflertalet till kompromisslöshet mot det vidriga, kvävande medelklasstyranni som sedan lång tid fullkomligt dominerar svensk kultur och politik.

Låt de 7,5 medelklasspartierna spela ut sig själva mot varandra. När de en dag slagit sönder varandras luftslott, varav SVT är det största och mest kostsamma, kan vi på allvar börja drömma om att bygga upp en ny slags kultur – en verklig folkkultur som förvaltar folkflertalets berättelser, minnen, vedermödor och drömmar. Låt denna dröm bli verklighet en dag, och ge inte efter för medelklassens hänsynslösa krav på total kulturell assimilering för alla de som idag luras att tro att det finns en plats för dem i den svenska medelklassens värdelösa kulturliv.

Saba Gordon, författare till bl.a. Ensamkommande bläckfiskbarn, Skuggan av en lillasyster och Flickan som rann ut i sanden

[Detta är en debattartikel med syfte att påverka. Artikelförfattarens åsikter delas därför nödvändigtvis inte av redaktionen.]

Relaterad läsning:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s