Bilden av Iran behöver nyanseras

IRAN. Tills bara nyligen var Iran den mest stabila statsbildningen i hela Mellanöstern, och är det på sätt och vis fortfarande. År 2020 har visserligen varit ett prövningens år för landet, med diplomatiska kriser, militära haverier och en svårkontrollerad coronapandemi. I Sverige är Iran aktuellt i och med den dödsdömde svensk-iraniern Ahmadreza Dzjalali, och dessutom har nyligen ett blodigt (och dödligt) attentat utförts mot Irans inflytelserika kärnfysiker Mohsen Fakhrizadeh. Utöver detta har det iranska folket fått uppleva en kraftigt försämrad privatekonomi till följd av Trumps hårda sanktioner – medelklassen blir alltmer desperat och på gator och torg har arbetaroroligheter brutit ut. I svensk media, som fortfarande till största delen tillhör den amerikaniserade ”Inte utan min dotter”-generationen, framställs Iran alltjämt som ett farligt och förtryckt land, en diktatur i paritet med Nazi-Tyskland, där folket svälter, offentliga avrättningar är vardag och kvinnors rättigheter är lika obefintliga som i Saudiarabien.

Den svenska medelklassens reportrar är lika onyanserade som vanligt i sin rapportering. Därför väljer jag, som med jämna mellanrum arbetat och därmed levt i landet på senare år, att beskriva Iran ur ett folkligt, verklighetsanknutet perspektiv. Samtidigt som ovan nämnda problem är allvarliga och på sikt livshotande för den iranska samhällsstrukturen, finns det historiska och kulturella perspektiv som förbises gång på gång när västerländsk media slår på rampljuset. Iran är inte riktigt vad de flesta västerlänningar tror att det är.

Iran är förvånansvärt västerländskt

I Iran pågår inga bittra klanstrider som i Irak, inget inbördeskrig som i Syrien, ingen flyktingproblematik som i Libanon, inget kurdiskt uppror som i Turkiet, inga militära ockupationer som i Israel, inga bångstyriga prinsar och vasaller som i Saudiarabien, och så vidare… Sedan valdes Trump till president. Även om också tidigare amerikanska presidenter skramlat med sanktioner och militär mot Iran ända sedan den islamiska revolutionen 1979, trappades läget upp avsevärt av Trumps hårdföra utrikespolitik, och en lång, mödosamt tillskansad period av normalisering i relationerna med väst var till ända. Nya, hårda sanktioner slog mot den iranska ekonomin, som idag tycks vara i fritt fall. Desperationen hos allmänheten har lett till arbetaroroligheter och upplopp.

Trots detta är Iran än idag ett land som inte alls verkar vara på väg att explodera eller implodera, till skillnad från många av grannländerna. Hur kan det komma sig? Varför är detta väldiga land, ett av Mellanösterns två maktcentra, så relativt stabilt i världens kanske mest instabila region? Förklaringarna är många. Historien är en av dem.

”I Iran är alla lika”

Den som besöker Iran idag får ofta höra av pratglada och kontaktsökande iranier: ”Vi har stora problem, både inrikes och utrikes. Men en sak är vi stolta över – här är alla lika, ingen är mer värd än någon annan, det råder total jämlikhet.”

Ett sådant uttalande kan tyckas märkligt för en västerländsk besökare, som matats med ständiga rapporter om religiöst förtryck mot kvinnor och det religiösa väktarrådets vetorätt i alla politiska frågor. Men uttalandet måste sättas i sin kontext: Iran är ett land där klanstrider aldrig satt den politiska tonen.

Det finns klansamhällen också i Iran, men dessa återfinns främst hos de etniska minoriteterna som alltjämt utgör ungefär halva Irans befolkning: kurderna, lorerna, balocherna, araberna, och så vidare. Majoritetsbefolkningen däremot – perserna – bör med fog kunna utkoras till den muslimska världens mest sekulariserade folk.

Iran är det enda landet i Mellanöstern (möjligen med undantag av Israel) vars samhällsstruktur inte är uppbyggd och utformad efter klansamhällets makt- och konfliktlinjer. Redan under antiken, på de mäktiga akamenidernas tid, slog en stark centralmakt sönder det persiska klansamhället en gång för alla. Ända sedan dess har den persiska statsmakten, oavsett vilken dynasti som härskat, styrts av idén om ett enat folk och en högstående persisk kultur, snarare än lojalitet mot en eller flera klaner. Detta ägde dessutom rum långt före de grekiska stadsstaterna hade sin storhetstid. Idag frapperas ofta västerländska besökare i Iran av hur sekulärt och ”västerländskt” landet känns. Kanske är detta ett arv från antikens Persien? Kanske bör Persien, och inte främst det antika Grekland, betraktas som den västerländska civilisationens vagga? Denna hållning är inte ovanlig i Iran, och varje västerländsk besökare i landet erbjuds goda skäl att förstå varför.

Den islamiska revolutionen var på sitt sätt vänsterpopulistisk

Den islamiska revolutionen 1979 framställs i västvärlden ofta som en konservativ, fundamentalistisk islamistrevolution mot Pahlavidynastins envetna försök att under 50 år modernisera och sekularisera landet. Det är en grov förenkling. Ayatollah Khomeini var ingen talibanledare. De två politiska krafter som slog sig samman för att störta shahen i en av världshistoriens bäst organiserade folkliga revolutioner – vänstern och islamisterna – hade många meningsskiljaktigheter men också många likheter. Islamisterna kan sägas ha utgjort ett slags religiös vänster i sammanhanget, förespråkande en populistisk ”vänster-islam” som attraherade den fattiga men socialt konservativa landsbygdsbefolkningen. Att de två sista shaherna ville modernisera Iran innebar inte att de brydde sig särskilt mycket om sådant som alfabetisering eller utbyggnad av sjukvården. Visserligen drogs sådana satsningar igång, också under den sista shahens tid på 60- och 70-talet, men med blygsam framgång trots svulstiga formuleringar i officiella styrdokument. Idag däremot – efter tre decennier av iransk teokrati – har det hållits över 40 val, utbildningssektorn är högprioriterad och läskunnigheten i det närmaste total, också bland kvinnor. Detta trots ett utdraget och förödande storkrig med grannlandet Irak, och trots ofattbart hårda sanktioner från väst. Oaktat det existerande förtrycket mot kvinnor, homosexuella och vissa politiska meningsmotståndare, bör detta alltjämt betraktas som ett av mänsklighetens största samhällsorganisatoriska bedrifter.

Att den siste shahen störtades var inte bara vänsterns och islamisternas förtjänst. Envåldshärskaren Mohammad Reza Shah åtnjöt under större delen av sitt enväldiga styre militärt stöd från USA. Det var först åren innan revolutionen 1979, när han bestämt sig för en mer självständig utrikespolitisk hållning och i skarpa ordalag börjat markera sitt ogillande av USA:s ständiga inblandning i Irans inre angelägenheter, som USA och övriga västvärlden sakteliga beslöt sig för att dra mattan under fötterna på honom.

Iran är inte den fattiga diktatur som du kanske tror

Dagens Iran dras med stora ekonomiska problem, men den som besöker landet kommer att finna en välutvecklad infrastruktur. Här saknas de eftersatta, gropiga vägar som är så vanliga i Ryssland, Ukraina eller Centralasien. Huvudstaden Teheran är ett gytter av betong och ändlösa bilköer, eftersom det genomsnittliga antalet bilar per hushåll är tre – det finns med andra ord en köpstark medelklass. Iran är inte längre det eftersatta u-land det var under shahernas tid. Däremot återstår i skrivande stund att se vad USA:s hårda sanktioner kommer att göra med den för Mellanöstern så ovanliga politiska stabilitet, som Iran åtnjutit i ett fåtal decennier.

I dessa väntans tider kommer jag fortlöpande att skriva en serie artiklar om Iran idag, där jag kommer att belysa allt från iraniers alkoholvanor och förtrycket mot hbtq-minoriteter till Ayatollah Khomeinis magnetiska utstrålning och varför iranska sexskämt är så grova som de är. Med andra ord: håll dig uppdaterad!

Sebastian Wiberg, författare till boken Uzbekistan: den sista sovjetstaten?

Relaterad läsning:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s