Bilden av Iran behöver nyanseras

IRAN. Tills bara nyligen var Iran den mest stabila statsbildningen i hela Mellanöstern, och är det på sätt och vis fortfarande. År 2020 har visserligen varit ett prövningens år för landet, med diplomatiska kriser, militära haverier och en svårkontrollerad coronapandemi. I Sverige är Iran aktuellt i och med den dödsdömde svensk-iraniern Ahmadreza Dzjalali, och dessutom har nyligen ett blodigt (och dödligt) attentat utförts mot Irans inflytelserika kärnfysiker Mohsen Fakhrizadeh. Utöver detta har det iranska folket fått uppleva en kraftigt försämrad privatekonomi till följd av Trumps hårda sanktioner – medelklassen blir alltmer desperat och på gator och torg har arbetaroroligheter brutit ut. I svensk media, som fortfarande till största delen tillhör den amerikaniserade ”Inte utan min dotter”-generationen, framställs Iran alltjämt som ett farligt och förtryckt land, en diktatur i paritet med Nazi-Tyskland, där folket svälter, offentliga avrättningar är vardag och kvinnors rättigheter är lika obefintliga som i Saudiarabien.

Den svenska medelklassens reportrar är lika onyanserade som vanligt i sin rapportering. Därför väljer jag, som med jämna mellanrum arbetat och därmed levt i landet på senare år, att beskriva Iran ur ett folkligt, verklighetsanknutet perspektiv. Samtidigt som ovan nämnda problem är allvarliga och på sikt livshotande för den iranska samhällsstrukturen, finns det historiska och kulturella perspektiv som förbises gång på gång när västerländsk media slår på rampljuset. Iran är inte riktigt vad de flesta västerlänningar tror att det är.

Iran är förvånansvärt västerländskt

I Iran pågår inga bittra klanstrider som i Irak, inget inbördeskrig som i Syrien, ingen flyktingproblematik som i Libanon, inget kurdiskt uppror som i Turkiet, inga militära ockupationer som i Israel, inga bångstyriga prinsar och vasaller som i Saudiarabien, och så vidare… Sedan valdes Trump till president. Även om också tidigare amerikanska presidenter skramlat med sanktioner och militär mot Iran ända sedan den islamiska revolutionen 1979, trappades läget upp avsevärt av Trumps hårdföra utrikespolitik, och en lång, mödosamt tillskansad period av normalisering i relationerna med väst var till ända. Nya, hårda sanktioner slog mot den iranska ekonomin, som idag tycks vara i fritt fall. Desperationen hos allmänheten har lett till arbetaroroligheter och upplopp.

Trots detta är Iran än idag ett land som inte alls verkar vara på väg att explodera eller implodera, till skillnad från många av grannländerna. Hur kan det komma sig? Varför är detta väldiga land, ett av Mellanösterns två maktcentra, så relativt stabilt i världens kanske mest instabila region? Förklaringarna är många. Historien är en av dem.

”I Iran är alla lika”

Den som besöker Iran idag får ofta höra av pratglada och kontaktsökande iranier: ”Vi har stora problem, både inrikes och utrikes. Men en sak är vi stolta över – här är alla lika, ingen är mer värd än någon annan, det råder total jämlikhet.”

Ett sådant uttalande kan tyckas märkligt för en västerländsk besökare, som matats med ständiga rapporter om religiöst förtryck mot kvinnor och det religiösa väktarrådets vetorätt i alla politiska frågor. Men uttalandet måste sättas i sin kontext: Iran är ett land där klanstrider aldrig satt den politiska tonen.

Det finns klansamhällen också i Iran, men dessa återfinns främst hos de etniska minoriteterna som alltjämt utgör ungefär halva Irans befolkning: kurderna, lorerna, balocherna, araberna, och så vidare. Majoritetsbefolkningen däremot – perserna – bör med fog kunna utkoras till den muslimska världens mest sekulariserade folk.

Iran är det enda landet i Mellanöstern (möjligen med undantag av Israel) vars samhällsstruktur inte är uppbyggd och utformad efter klansamhällets makt- och konfliktlinjer. Redan under antiken, på de mäktiga akamenidernas tid, slog en stark centralmakt sönder det persiska klansamhället en gång för alla. Ända sedan dess har den persiska statsmakten, oavsett vilken dynasti som härskat, styrts av idén om ett enat folk och en högstående persisk kultur, snarare än lojalitet mot en eller flera klaner. Detta ägde dessutom rum långt före de grekiska stadsstaterna hade sin storhetstid. Idag frapperas ofta västerländska besökare i Iran av hur sekulärt och ”västerländskt” landet känns. Kanske är detta ett arv från antikens Persien? Kanske bör Persien, och inte främst det antika Grekland, betraktas som den västerländska civilisationens vagga? Denna hållning är inte ovanlig i Iran, och varje västerländsk besökare i landet erbjuds goda skäl att förstå varför.

Den islamiska revolutionen var på sitt sätt vänsterpopulistisk

Den islamiska revolutionen 1979 framställs i västvärlden ofta som en konservativ, fundamentalistisk islamistrevolution mot Pahlavidynastins envetna försök att under 50 år modernisera och sekularisera landet. Det är en grov förenkling. Ayatollah Khomeini var ingen talibanledare. De två politiska krafter som slog sig samman för att störta shahen i en av världshistoriens bäst organiserade folkliga revolutioner – vänstern och islamisterna – hade många meningsskiljaktigheter men också många likheter. Islamisterna kan sägas ha utgjort ett slags religiös vänster i sammanhanget, förespråkande en populistisk ”vänster-islam” som attraherade den fattiga men socialt konservativa landsbygdsbefolkningen. Att de två sista shaherna ville modernisera Iran innebar inte att de brydde sig särskilt mycket om sådant som alfabetisering eller utbyggnad av sjukvården. Visserligen drogs sådana satsningar igång, också under den sista shahens tid på 60- och 70-talet, men med blygsam framgång trots svulstiga formuleringar i officiella styrdokument. Idag däremot – efter tre decennier av iransk teokrati – har det hållits över 40 val, utbildningssektorn är högprioriterad och läskunnigheten i det närmaste total, också bland kvinnor. Detta trots ett utdraget och förödande storkrig med grannlandet Irak, och trots ofattbart hårda sanktioner från väst. Oaktat det existerande förtrycket mot kvinnor, homosexuella och vissa politiska meningsmotståndare, bör detta alltjämt betraktas som ett av mänsklighetens största samhällsorganisatoriska bedrifter.

Att den siste shahen störtades var inte bara vänsterns och islamisternas förtjänst. Envåldshärskaren Mohammad Reza Shah åtnjöt under större delen av sitt enväldiga styre militärt stöd från USA. Det var först åren innan revolutionen 1979, när han bestämt sig för en mer självständig utrikespolitisk hållning och i skarpa ordalag börjat markera sitt ogillande av USA:s ständiga inblandning i Irans inre angelägenheter, som USA och övriga västvärlden sakteliga beslöt sig för att dra mattan under fötterna på honom.

Iran är inte den fattiga diktatur som du kanske tror

Dagens Iran dras med stora ekonomiska problem, men den som besöker landet kommer att finna en välutvecklad infrastruktur. Här saknas de eftersatta, gropiga vägar som är så vanliga i Ryssland, Ukraina eller Centralasien. Huvudstaden Teheran är ett gytter av betong och ändlösa bilköer, eftersom det genomsnittliga antalet bilar per hushåll är tre – det finns med andra ord en köpstark medelklass. Iran är inte längre det eftersatta u-land det var under shahernas tid. Däremot återstår i skrivande stund att se vad USA:s hårda sanktioner kommer att göra med den för Mellanöstern så ovanliga politiska stabilitet, som Iran åtnjutit i ett fåtal decennier.

I dessa väntans tider kommer jag fortlöpande att skriva en serie artiklar om Iran idag, där jag kommer att belysa allt från iraniers alkoholvanor och förtrycket mot hbtq-minoriteter till Ayatollah Khomeinis magnetiska utstrålning och varför iranska sexskämt är så grova som de är. Med andra ord: håll dig uppdaterad!

DJ ”Sebbecito”

Relaterad läsning


Fler artiklar om Östeuropa, Mellanöstern och forna Sovjet

Armenisk påsk: en resumé

ARMENIEN. Påsken kan vara den viktigaste högtiden i det kristna landet Armenien. Även i Jerevan – denna kosmopolitiska huvudstad där sekulärt och religiöst samexisterar – märks påskfirandet i varje gathörn. Staden smyckas ut i kristna kors och påskhälsningar, men framförallt är det hoppet och glädjen hos människorna som låter meddela…

Läs hela artikeln

Minnen från Ukraina: Afterwork i Kiev

UKRAINA. Det börjar redan bli länge sedan – tiden då jag bodde och arbetade i Kiev. Det var precis innan massiva sociala oroligheter bröt ut i landet med Kiev som epicentrum. Det var innan någon ens kunnat föreställa sig att i denna unga, postsovjetiska demokrati skulle snart en ohelig allians…

Läs hela artikeln

Fira polsk-ungersk vänskap – med ett recept!

MAT. I en artikel nyligen uppmärksammade jag den polsk-ungerska vänskapsdagen som infaller 23 mars. Och hur firar man väl en sådan ädel högtidsdag, om inte med god mat? Här kommer en variant på den ungerska maträtten Rakott krumpli, en anrik korvlåda som är särskilt populär i Transsylvanien och andra delar…

Läs hela artikeln

Johannes Mandelbrot: ”Kaczynski har gått för långt”

POLEN. Som första svenska nyhetssajt publicerar vi här en utförlig intervju med frilansjournalisten Johannes Mandelbrot som just nu befinner sig i krisens och motsättningarnas Polen, där protester blossat upp mot landets långvariga korrupta, NATO-tillvända vanstyre. I augusti hettade det till rejält i Vitryssland efter ett omstritt presidentval. Nu har det…

Läs hela artikeln

Georgisk hjälte i Polens tjänst

POLEN. På polska heter han Jerzy Turaszwili, krigshjälten från Kaukasus. Han föddes 1901 i den georgiska staden Gori, en plats som kanske är mer känd som Stalins födelsestad. När Röda armén gjorde entré i Georgien 1921 stred Turasjvili på regeringsstyrkornas sidor, en strid som inte blev särskilt långvarig. Tillsammans med…

Läs hela artikeln

Allt du bör veta om Armenien och Azerbaijan

REPORTAGE. Armenien är ett litet, tämligen eftersatt land i forna Sovjet som dagligen kämpar mot såväl korruption som en ekonomisk blockad från grannländerna Turkiet och Azerbaijan. Azerbaijan är många gånger rikare, inte minst på grund av sina oljeintäkter från Kaspiska havet, men också för sina goda relationer med såväl Turkiet…

Läs hela artikeln

Krigströtta barn firar fredens dag

ÖSTRA UKRAINA/DONBASS. I folkrepubliken Donetsk högtidlighålls idag den internationella fredsdagen. På Skola Nr. 80 i det lilla samhället Makejevka uppträder barn i dans och sång, och bjuds därtill på glass, underhållning, tävlingar och barndisco. Om detta informerar Folkrepublikens informationsdepartement via sin nyhetsportal DNR Online. En av skolans äldre elever, 16-åriga…

Läs hela artikeln

Donetsk och Lugansk börjar bli ”riktiga” länder

ÖSTRA UKRAINA/DONBASS. I den så kallade Folkrepubliken Donetsk pågår ett intensivt arbete med att konsolidera den unga, ännu icke erkända statsbildningen på alla plan. Internationellt betraktas folkrepublikerna Donetsk och Lugansk som protostater – det vill säga markområden som visserligen kontrolleras av egna militära styrkor (jämför med Isis!) men där i…

Läs hela artikeln

I Bosnien är nostalgi lika med framtidstro

BOSNIEN. För att en långvarig, infekterad konflikt ska hållas vid liv krävs inte mycket. Det krävs inte ens hat, misstro eller intressekonflikter. Det enda som krävs är att åtminstone en av konfliktens parter tror att övriga inblandade fortfarande hyser hat och misstro. Detta blir tydligt när jag talar med Edir,…

Läs hela artikeln

Vulgär dansk, smygrökande georgier – hektisk helg för polska gränspolisens insatsstyrka

POLEN. Under den gångna helgen fick gränspolisens särskilda insatsstyrka (Straż Graniczna) vid Warszawas internationella flygplatser rycka ut hela fem gånger mot totalt elva omedgörliga passagerare som alla blev ålagda att betala böter, uppger polsk gränspolis enligt den polska nyhetssajten Onet. De första två incidenterna ägde rum på Chopin-flygplatsen, fredagen den…

Läs hela artikeln

Läser in…

Något gick fel. Ladda om sidan och/eller försök igen.