Selma, 13, blir kär i sin lärare – sedan händer detta…

SKOLA. Det var med stor förvåning jag snubblade på ämnet för Anna Gjöres P4-dokumentär om 13-åringen som blev kär i sin NO-lärare häromdagen. Det är ju knappast något som det pratas mycket om ur ett kärleksperspektiv. Gränslösa möten mellan elever och lärare tenderar att hamna i diskussionsfacken ”sexuella övergrepp”, ”tjänstefel” och i värsta fall ”lagbrott”. Dokumentären är (som sig bör i dagens marknadiserade massmedia) släpigt berättad med utdragen bakgrundsmusik. P4-reporter Anna Gjöres kunde ha gjort det annorlunda, i min mening.

Jag kan ändå inte låta bli att koppla denna historia till min egen uppväxtskildring på samma tema, Flickan som rann ut i sanden. Folk som har läst boken hör ibland av sig och frågar om den är självbiografisk. Mitt svar brukar bli ”nja”. Jag vill gärna se den som ett fiktivt verk, eller en självbiografisk roman om man så vill. Det är ju så mycket annat som händer i berättelsen än en gränslös tonårsförälskelse. Men ja, i grund och botten är det en historia som är målad, inte bara i breda drag utan också i detaljerna, med penslar som doppats djupt i det självupplevdas färgsprakande palett. Att jag fortfarande envisas med att kalla den fiktion är mest ett utslag av mitt eget behov av att försöka hålla distans till en självupplevd verklighet.

I boken kallar jag henne Selma. Hon har redan tidigt i livet ett stort behov av vuxenkontakt. Som svensk-bosnisk tjej i en utsatt Göteborgsförort har hon svårt att hitta sin plats och mening i de sociala sammanhangen. Hon tycker att de jämnåriga är för barnsliga. Sedan kommer vikarien Fredrik in i bilden. Hon gillar honom nästan direkt, och han – en hipsterkille från Majorna – introducerar henne för musikens förtrollade värld. Där någonstans blir hon såld på honom. Men det är fortfarande bara ett ensamt och missförstått barns totala tillgivenhet till någon som faktiskt verkar se henne för den hon är. Ingen annan ser henne på samma sätt. Förälskelsen finns där, och den kanske till och med är besvarad. Men den är aldrig riktigt uttalad. Tills en dag när allt ställs på sin spets…

Det här med barnsliga tonårsförälskelser är något som ofta trivialiseras, förutom i samband med eventuella övergrepp där de reduceras till torra socialpsykologiska termer som får falla till föga för mer övergripande samhällsfrågor. Det jag ville med denna bok var att visa hur levande och vibrerande verkligheten faktiskt är. Hur naiva men otroligt starka förälskelser kan existera sida vid sida med grova övergrepp. Och vilka komplicerade och långtgående konsekvenser det får.

Flickan som rann ut i sanden är inte bara en dagsaktuell skildring av verkligheten som den ser ut för ett barn i samhällets nedre botten. Den är också en berättelse om möten (och krockar) mellan olika världar – mellan de som har makt och de som är maktlösa. Mellan de lägre klassernas brutala verklighet och medelklassens illusion om sin egen förträfflighet och gränslösa godhet.

Flera läsare har hört av sig angående hur boken slutar. Reaktionen har varit ungefär: ”Jag trodde verkligen inte det skulle sluta såhär.” Men jag ville inte skriva en bok som slutar på det sätt som böcker ”ska” sluta. Verkligheten slutar alltid på ett annat sätt än fiktionen. Verkligheten slutar egentligen aldrig. För oss som är barn av de lägre klasserna – med allt vad det innebär av sexuell utsatthet, ekonomisk otrygghet och politisk maktlöshet – är verkligheten inget man bara kan lägga ifrån sig som man lägger ifrån sig en bok.

För oss är verkligheten en ständig kamp, och jag hoppas att jag med mitt skrivande kan bidra till att omvandla denna kamp från att handla om ren desperat överlevnad till medveten, självsäker klasskamp. Det är inte för TV-sofforna eller de litterära magasinen jag skriver. Jag skriver för mitt eget folk – de lägre klassernas folk.

Saba Gordon, författare till bl.a. Ensamkommande bläckfiskbarn, Skuggan av en lillasyster och Flickan som rann ut i sanden




Mer innehåll från Till Punkt

Saba Gordon: ”Skrivandet är mitt sätt att PISSA på MEDELKLASSEN”

DEBATT. Sveriges Television, och i förlängningen allt som ingår i public service, slår sig för bröstet när det gäller opartiskhet och politiskt oberoende. I praktiken är dock politisk styrning en förutsättning för själva konceptet, även i en demokrati av det slaget Sverige har. SVT:s styrdokument och praktiska utformning är inget annat än det fortgående resultatet…

Läs hela artikeln

Saba Gordon: ”Konstnär är den som kan gestalta lidande”

DEBATT. Klichén om den lidande konstnären är seglivad. Den har tjatats ut genom århundradena, ofta på osmakliga och vilseledande sätt. Ändå är detta en av de klichéer som faktiskt stämmer mitt i prick. Just därför är den också så seglivad. Klichéer uppstår ju ändå av en anledning – de funkar, de berör. Klichéerna är på…

Läs hela artikeln

Författarens nyhetstips: ”Glöm SVT, här är alternativen!”

MEDIA. Är du jävligt trött på SVT? Orkar du inte med de tillrättalagda narrativen i allt från världsnyheter till hundprogram? Får du plötsliga raseriutbrott av att se och höra programledarnas röster? Då är du inte ensam. Fler och fler upplever att det svenska medieklimatet är otroligt kvävande och repressivt. Idag har ledordet blivit ”mångfald” inom…

Läs hela artikeln

”Ensamkommande bläckfiskbarn” – en angelägen, viktig bok!

KULTUR. Det är alltid en utmaning att läsa Saba Gordon, som med sina två romaner, manifest och tidigare teaterpjäser har profilerat sig som en kompromisslös opinionsbildare kring sexuella övergrepp mot barn. Denna novellsamling är inget undantag – det finns gott om oegentligheter och missförhållanden på nästan varenda sida. Men här uppvisar Gordon också en ny…

Läs hela artikeln

Bokrecension: Kriget mot pedofilerna fortsätter!

RECENSION. Det här kan vara det sjukaste skoldramat, och den vidrigaste litterära massakern på vuxenvärlden, som någonsin skrivits. Huvudtemat för Skuggan av en lillasyster är syskonskap, sexuella övergrepp och vad de gör med människor långt senare i livet, långt efter att övergreppen glömts bort av alla förutom den som en gång var utsatt. Bokens konkreta…

Läs hela artikeln

Saba Gordon: ”Dådet i Vetlanda är klassfiendens verk”

INRIKES. Medelklassens och överklassens politik skapar ojämlikhet. Ojämlikhet skapar monster, något vi nu fått se prov på genom attacken i Vetlanda. Ända sedan etablerade medier, som alla är en integrerad del av den förhärskande klassens propagandamaskineri, gick ut med att det var en afghansk kille som utförde dådet, har det tagit skruv på sociala medier,…

Läs hela artikeln