Säkra vårtecken i Biskopsgården

NATUR/SAMHÄLLE. Man behöver inte ta sig långt ut från Göteborgs centrum för att plötsligt befinna sig på landsbygden. Biskopsgården räknas alltjämt som en ”citynära förort” i det komprimerade Göteborg, men för den som står på bron över spårvagnslinje 5 mot Länsmansgården kanske det inte känns så. Utsikten är makalös: åt ena hållet ett storslaget panorama över det berömda miljonprogramshuset vid hållplatsen mot Friskväderstorget, åt andra hållet ett lika avslöjande panorama över den typiska västsvensk naturen, det vill säga täta skogar i ett smått kuperat landskap. Ja, härifrån känns inte ens de värmländska skogarna särskilt avlägsna (men däremellan ligger förstås Torslanda och ”Volvoland” – vi är fortfarande på Hisingen). Det är i detta gränsland mellan landsbygd och storslagen miljonprogramsbebyggelse vi tar oss upp några hundra meter till Länsmanstorget.

Länsmanstorget – mellan stad och land

Med endast en kyrka, ett gym och några få butiker har Länsmanstorget stor utvecklingspotential (foto: Goran Prilukić)

Länsmanstorget är den biskopska civilisationens yttersta gräns mot glesbygdsbarbariet. På Länsmanstorget markerar gärna polisen sitt revir, och detta område som alltjämt tillhör Biskopsgården har fått ett dåligt rykte. Men detta är just bara ett rykte, och rykten sprids alltid av någon i ett visst syfte. Man bör ställa sig frågan: vem sprider ryktet om Biskop, och varför?

Den frågan ska vi inte besvara just nu, men låt oss väga upp den vanligtvis nattsvarta bilden av social misär och kriminalitet. Torget som sådant är litet men inger fort en hemtrevlig känsla, på samma sätt som exempelvis Tuve torg i en tämligen annorlunda del av Hisingen.

Biskopsgården – fredad zon

Till skillnad från segregerade områden i Göteborg som t.ex. Lindholmen och Örgryte, finns här inte en tillstymmelse till högfärd eller inskränkthet. Detta är en fredad zon. Kanske inte från polis, påtvingad fattigdom eller den undre världens uppgörelser – men väl från den hätska, trafikfarliga medelklasscyklisten som varje år förstör otaliga människors liv med sin elcykel. Även de svenska medelklassbarnens ständigt krökta nackar och mobilklämmande handgrepp på väg till och från skolan lyser med sin frånvaro. Istället präglas torget av liv och rörelse, lekande småbarn och fnittriga fjortisgäng. Ja, här sjuder det sociala livet långt inpå kvällskvisten, på ett sätt som utan överdrift kan kallas föredömligt för hela Sverige. I coronatider har folklivet naturligtvis avtagit.

Kyrkan på Länsmanstorget är näst intill ikonisk (foto: Goran Prilukić)

Länsmanstorget befinner sig högt uppe på en kulle, och från lekplatsen intill den folkhemsktypiska betongkyrkan från tidigt 70-tal erbjuds ett storslaget panorama över hela Göteborg. Man säger att det känns ensamt på toppen. Den känslan infinner sig aldrig här. Den folkliga åldersblandningen ger en trygg och lugnande känsla. Gemenskap i alla former är närvarande – inte minst klassgemenskap.

Det sitter i betongen

Det sägs att det sitter i betongen. Länsmanstorget, liksom hela övriga Biskopsgården, är präglat av betong. Det var inte för inte som arkitekterna bakom det ambitiösa och folkligt förankrade miljonprogrammet valde att bygga såhär. Det skulle vara folkets bostäder, det arbetande folkets och de lägre klassernas trygga hemvist. Inga pråliga herrgårdsanspråk eller andra slags arkitektoniska uttryck för överlägsenhet och rikedom på fattiga människors bekostnad. Såväl gatulandskapet som själva byggmaterialet utstrålar trygghet, jämlikhet, broderskap och systerskap. Ja, det sitter sannerligen i betongen i så fall! Det är därför denna sorts arkitektur idag är så avskydd – för att den är framtagen, planerad och byggd på initiativ av de lägre klasserna genom arbetarrörelsens högsta representanter. Detta sänder såklart fel signaler till den härskande över- och medelklassen, som har all anledning att vara rädda för den sortens folkliga krafttag. Om de lägre klasserna, genom kollektiv organisering och politisk klasskamp, kan bygga en miljon bostäder på bara några år – vad kan de då inte mer göra som skulle hota den härskande klassens maktmonopol?

I solnedgången gör Friskväderstorget betong skäl för sin blågula hemvist (foto: Goran Prilukić)

Det är alltså inte förvånande att t.ex. Jimmie Åkesson tycks vara särskilt rädd för betong, och använder formuleringar i stil med att vi aldrig, aldrig ska bygga så igen. För mycket betong, det har historien visat, är ett tecken på för mycket folkligt inflytande. Och det vill ”vi” såklart aldrig, aldrig ha igen. Nej, nu ska medelklassens och överklassens lag råda för all framtid. Ja, det kan de besuttna fortsätta drömma om, så länge det går…

Säkra vårtecken överallt på Hisingen

Senare på våren och sommaren är området kring Svarte mosse fullt av människor och allehanda djurliv (foto: Goran Prilukić)

Bara en bit bort, mellan Länsmanstorget och Friskväderstorget, återfinns den konstgjorda sjön Svarte mosse med intilliggande friluftsområde och anslutande skogstjärnar och gölar. En vacker sommardag kan man i vattnet se fåglar leka, snokar simma, grodor plaska och sköldpaddor sola på stenarna vid stranden. Samtidigt speglar sig det ikoniska vattentornet på vattenytan. Och i en talldunge alldeles intill vattenbrynet vågade sig idag en brunstig padda fram ur vinterdvalan för att bege sig ner mot vattnet och uppsöka en partner att sprida sin säd med. Detta är inget unikt just för Biskopsgården – nej, överallt på Hisingens naturområden träder nu de bruna små krabaterna fram för att förrätta sitt genetiskt präglade värv.

Padda trotsar marskylan i Göteborg

Händelsen är tidstypisk – det är just kring vårdagjämningen och sommartidens införande som paddor och övriga groddjur vaknar till liv för att inleda den intensivaste tiden på året: parningssäsongen.

Våren kommer också till Biskopsgården

Dekorationsgrodan i Länsmanstorgets galleria

Vi återgår till Länsmanstorget, för även i gallerian intill torget finns groddjuren närvarande. Precis vid entrén till ICA har man dekorerat med naturmotiv, däribland en uppiggande, grön groda – som för att sprida det välkända evangeliet till alla Biskops invånare:

”Våren kommer också till Biskopsgården, tjälen under våra fötter ska tina, och den ska omvandlas till bördig, mjuk mylla – ur vilken de lägre klassernas drömmar ska tränga fram, spira, blomstra och rota sig!”

Lavinia Revals

PS. Till Punkt kommer inom kort att följa upp groddjurens liv med en uttömmande artikelserie från Hisingens naturområden.


Relaterad läsning


Mer på Till Punkt