Förra chefredaktören: ”En elak jäkel” – vittnen träder fram – ”Lindas” vittnesmål

FRIHETSNYTT. Turerna kring förlaget Till Punkts före detta chefredaktör Karl Ljunggren fortsätter. Efter en uppmärksammad artikel har flera personer hört av sig och berättat om hur de i åratal upplevt att de utsatts för kränkande behandling av förlagets tidigare chefredaktör och ansvariga utgivare Karl Ljunggren.

Vad som till en början såg ut att enbart gälla vissa meningsskiljaktigheter gällande förlagsverksamheten har utvecklats till en obehaglig härva som omfattar misstankar om bland annat hot, våld och skumraskaffärer. Den exakta omfattningen av missförhållandena är ännu okänd, men det torde nu stå klart för alla att Karl Ljunggren, som ett av vittnesmålen uppger, är en ”elak jäkel”.

Den som använder detta uttryck kallar vi här för ”Linda”, som också är den enda som ställer upp på intervju – de andra har avböjt av rädsla för sin egen säkerhet.

Anonyma vittnet: ”Han är en elak jäkel”

Kan du säga något om ditt första möte med Karl Ljunggren?

– Jag hade precis fullfört mitt första bokmanus och skickade runt det till olika förläggare. Karl Ljunggren hörde av sig först och sa att han var intresserad, så vi bestämde träff på hans kontor. Till en början var han mycket trevlig och uppmuntrande. Han sa att mitt manus var bland det bästa han läst, i klass med de stora ryska författarna. Vi avtalade att jag skulle komma tillbaka några dagar senare för att diskutera kontraktet, säger Linda och tillägger:

– Men när jag dök upp var han på dåligt humör och menade att han kände sig förorättad över att jag ens hade skickat manuset till honom. Han sa att i bästa fall duger det som skithuspapper. Jag gick därifrån gråtande.

Men trots detta fortsatte du ha kontakt med honom längre fram?

– Ja, han kontaktade mig senare och bad om ursäkt. Tydligen hade han blandat ihop mitt manus med någon annans. Man kan tycka att ett litet utbrott inte är mycket att orda om, som förläggare vill han ju inte ödsla tid på dåliga manus, har rätt att bli irriterad. Så tänkte jag då… jag köpte hans ursäkt. Men det skulle bli värre.

På vilket sätt blev det värre?

– För det första fick jag aldrig min bok utgiven, trots alla löften. Däremot fick jag ett jobberbjudande, han ville ha mig som sekreterare och hjälpreda, och det tackade jag ja till utan betänketid. Jag kände att det var en drömstart för att få in en fot i förlagsvärlden och litteraturens finrum.

Verkade umgås i kriminella kretsar

Hur var det att arbeta för honom?

– Ja du, allt annat än en drömstart visade det sig. Under de där dagarna på kontoret lade jag snabbt märke till hans vänner och bekanta som brukade komma dit på besök. Man kände ett slags obehag varje gång de dök upp, en magkänsla som sa åt en att det här inte är ett bra ställe att vara på.

Varför kändes det obehagligt när hans vänner dök upp?

– För att de verkade vara kriminella. Karl ordnade ofta fester på redaktionen och det kändes som rena kriminella hänget.

Var han någonsin fysiskt våldsam?

– Inte mot mig personligen, men kunde bli våldsam när jag var närvarande, som en gång när jag kom på honom med att stjäla ur fikakassan. Då sa han att jag kommer få se vad som händer med folk som lägger näsan i blöt, säger Linda och hämtar andan för att orka berätta vidare:

– När jag senare satt hemma på kvällen hörde jag plötsligt en massa motorljud utanför, och kort därefter kom ljudet av krossat glas. Någon hade kastat in ett strykjärn genom köksfönstret. Jag rusade fram till fönstret och då var de redan på väg därifrån. En person dröjde sig kvar lite längre, han stod och skrattade en stund innan en figur på motorcykel kom och plockade upp honom. Det var mörkt ute men jag är nästan säker på att den skrattande mannen där ute var Karl Ljunggren. Han ville nog bli igenkänd. Jag tror han fick en kick av att han som medelklassperson kunde bli accepterad och även få makt över människor som jag upplevde som kriminella.

Gick du aldrig till polisen med det här?

– Gud, nej! Jag visste ju inte vad han eller hans vänner var kapabla till, även om jag kan ana det. Som jag sa tidigare, han verkar umgås med människor som besitter ett stort våldskapital. Och det är möjligt att han har makt över dem. Jag minns särskilt en person som brukade dyka upp objuden på förlaget med jämna mellanrum, han hade med sig öl och cigaretter från Balkanländerna. De satt och rökte inomhus och drack och sade saker till varandra på nåt balkanspråk som jag inte förstod, men det verkar som att de ibland skrattade och skämtade om mig. Oerhört labila individer, suckar Linda och lägger till:

– Det är klart jag ofta frågat mig varför jag inte gjorde någonting.

Öl, cigg och misstänkt kriminellt umgänge – så kunde det se ut på förlagets redaktion (foto: ”Linda”)

Men nu träder du fram och berättar. Du är inte rädd längre?

– Jo, jag är fortfarande rädd. Men tack vare Saba Gordon har jag hittat en inre styrka som gör att jag vågar tala ut om det här efter så lång tid. Jag närmade mig henne då jag förstått att hon mått väldigt dåligt i sin tidigare relation med Karl. Men vi hittade en ny styrka hos varandra.

Som frilansjournalist har jag tagit uppdrag av Karl Ljunggren vid ett flertal tillfällen, och jag måste säga att jag inte känner igen mig i din beskrivning av honom. Jag upplevde honom som trevlig, intelligent och hederlig. Och dessutom kunnig, att han talar lite polska vet jag sedan länge, men att han också behärskar andra slaviska språk var okänt för mig. Det låter nästan som att du beskriver en helt annan person.

– Jo, men det är nog så med hans sort. De lurar och manipulerar sin omgivning. Karl Ljunggren har ett
riktigt janusansikte.

Hur tror du allmänhetens förtroende för Till Punkt påverkas av allt detta?

– Jag hoppas ju att det inte har någon påverkan alls. Det är klart att förlagets rykte riskerar att naggas i kanterna, men just därför är det viktigt att vi alla fokuserar på det som egentligen är viktigast av allt, Melissa Wolde-Benochas hårda arbete som ny tillfällig chefredaktör och de viktiga berättelserna som förlaget ger ut i bokform.

[”Linda” heter egentligen något annat. Hon är inte längre verksam i förlagsvärlden.]

Johannes Mandelbrot
joh.mandelbrot@protonmail.com


Relaterad läsning


Mer på Till Punkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s