Nikol Pasjinian avgår: ”Landsförrädaren” lyssnar till folket?

ARMENIEN. Efter drygt ett år av protester väljer nu Armeniens premiärminister Nikol Pasjinian att avgå, uppger nyhetskanalen Telesur English. I ett TV-sänt uttalande meddelar han att det är folkets vilja som avgör detta. Dessvärre kommer denna landsförrädare att sitta kvar i ett slags interimsställning inför sommarens nyval.

Nikol Pasjinian, eller ”Pajasinian” som han numera kallas bland insatta meningsmotståndare i Sverige och Polen, blev snabbt ”den fria världens” favorit i Kaukasus efter att han lett en s.k. ”revolution”, organiserad och skickligt genomförd av landets minimala medelklass som länge motsatt sig den förre presidenten Serzj Sargsians relativt Rysslandsvänliga politik. När ”revolutionens” yra kommer, är det svårt att inte smittas av den. Den stora majoriteten av Armeniens befolkning har dock fått ångra sin initiala tilltro till Pasjinian och hans euro-revolutionära garde.

Droppen var när han, till synes utan en tanke på det armeniska blod som spillts i det ärorika försvaret av Artsakh, gick med på ett ryskt fredsavtal mellan de stridande parterna. Att just Ryssland medlade är i detta fall inget uppseendeväckande: desto mer tragiskt att nitlotten föll på Armenien (i avtalet). Ryssland har många intressen att beakta gällande Kaukasus, inte minst den historiskt explosiva situationen i den angränsande ryska delen av Kaukasus. Det går dock inte att bortse från att avtalet var såväl förödmjukande som katastrofalt för Armeniens och Artsakhs folk. Detta bortsåg inte heller gemene armenier från. Armeniers relation till Ryssland är komplicerad, men sällan fientlig. Vi kan bara hoppas att den senaste tidens händelser inte anstränger de båda ländernas starka och långtgående religiösa, kulturella och politiska brodersband enbart på grund av realpolitik!

Vad är, emellertid, Pasjinians baktanke med allt detta? Säkerligen räknar han med, som den sluga, samvetslösa politiker han är, att manövrera sig tillbaka till makten, efter att hans egen koalition åternominerat honom inför nyval. Inte desto mindre – den halvt i smyg västligt sinnade Pasjinian gör klokt i att avgå. Armenier har frågat sig: vad kommer härnäst? Först ett förödmjukande ”fredsavtal” med fienden Azerbaijan – som varit allt annat än ”fredligt” för de tusentals armenier i Artsakh som nu tvångsförflyttas, summariskt mördas och assimileras kulturellt av fiendens militärstyrkor!

Men sedan då? Nobels fredspris kanske? Ja, armenier vill ha fred, men också rättvisa. Att Sveriges patetiska utrikesminister (Ann Linde) i dagarna avsiktligt valde bort formuleringen ”folkmord” i ett officiellt uttalande med anledning av den 24 april (minnesdagen för det armeniska folkmordet) gör knappast saken mindre pinsam ur ett svenskt perspektiv.

Det visar sig nu att armenierna kanske står helt ensamma inför världssamfundet. Men vad detta världssamfund kanske inte tagit i beaktande, det är att armenierna ändå inte är ensamma i sin kamp: vid sin sida har de Gud och sanningen.

Än har inte historiens sista blad skrivits, lika lite som bläcket på dess föregående blad torkat helt! All heder, allt stöd, all rättvisa till det kämpande armeniska folket som aldrig ger sig!

DJ Sebbecito


Relaterad läsning


Mer på Till Punkt