Svenska kyrkan: Symbolen för medelklassens död

DEBATT. Sinnebilden för Svenska kyrkan är numera multireligiösa jippon och kortklippta, kvinnliga präster i trendiga glasögon. Det stinker med andra ord av medelklass, men mer än så: det stinker av en dekadent medelklass på utdöende. Efter ett antal träffsäkra debattartiklar av författaren Saba Gordon väljer jag nu att lägga till min egen överstämma. Jag har alltid fått myrkrypningar av Svenska kyrkan, men inte riktigt förstått varför. Den klassmedvetna Saba Gordon har fått mig att förstå: i Sverige har kyrkan alltid varit medelklassens sak, en sak som samma klass har påtvingat folkflertalet i många, många år.

Religion och klass är en intressant fråga och ett föränderligt (och ofta förvånande) fenomen som ser olika ut beroende på land, tidsålder och kontinent. I ett land som Polen har katolska kyrkan sitt största och mest genuina stöd hos arbetarklassen och den lågutbildade landsbygden. Därför är dagens polska regering – paradoxalt nog – både ett språkrör för religiös fundamentalism och en mycket otippad representant för den polska arbetarklassens mest grundläggande intressen och behov (behov som idag förvägras folkflertalet i de flesta europeiska länder). Det dominanta och auktoritära regeringspartiet Pis (Lag och rättvisa) har i många år lyckats med konststycket att kombinera antikommunism och oförblommerad NATO-militarism med klassiskt socialdemokratiska bostadssubventioner, något som Polens arbetarklass vunnit mest på i rent ekonomiska termer.

I Sverige har numera Svenska kyrkan – det som en gång var statskyrkan – den motsatta funktionen: den har alltid varit medelklassens instrument, en plattform för medelklassen som idag har överlevt sig självt. Alla som har ett ursprung utanför svensk medelklass kan förhoppningsvis fortfarande återge äldre familjemedlemmars vittnesmål: ”Det fanns en religiös typ i byn, han gick runt och pratade för sig själv” eller ”Det kom en religiös stolle på besök ibland, de mest lättfotade töserna föll såklart för honom”.

(Med andra ord: dagens medelklassvärderingar i allt från sex till politik har djupa rötter och återspeglas väl i kyrklig aktivitet i svensk historia, oavsett om denna varit frikyrklig eller statlig.)

Sådana vittnesmål hade varit omöjliga i länder som Polen, Tjeckien eller Balkanländerna, men klassdialektiken är inte alltid konsekvent ifråga om religion och livsåskådning. Det är något att ha i åtanke inför de utmaningar som visionen om det klasslösa samhället ställer på oss alla den dag då medelklassen faktiskt inte längre är en maktfaktor (ens för sig själv).

Idag är Svenska kyrkans ”medelklassighet” mer tydlig, och mer desperat, än någonsin. Som sådan utgör den ett mycket gott exempel för all slags medelklass i världen: er tid är över och er död är kanske inte nära förestående, men alltjämt förestående – och därtill oundviklig.

Saba Gordon, författare till bl.a. Flickan som rann ut i sanden och Skuggan av en lillasyster

[De åsikter som framförs i denna artikel är artikelförfattarens egna, och överensstämmer inte nödvändigtvis med redaktionens.]


Relaterad läsning