Förlaget Till Punkt lanserar strömningstjänst för ”oberoende filmkonst”

FILM. Förlaget Till Punkt lanserar inom kort en ”gratis strömningstjänst” för ”konstnärlig svensk oberoende filmkonst”. Om detta informerar förlagets chefredaktör, Melissa Wolde-Benocha.

– Jag tittade på försäljningssiffrorna för vår bokutgivning och ärligt talat – de suger, säger Melissa Wolde-Benocha och fortsätter:

– Sen så snackade jag med Sebbe [Sebastian Wiberg, svensk filmregissör och nära vän till Melissa Wolde-Benocha, red. anm.] och han är ju filmregissör och han sade att han tyckte vi borde distribuera film också. Så jag tänkte att vi kan bli som ett litet mini-netflix på vår hemsida och visa hans filmer. Som en gratis strömningstjänst fast inte för en massa dyra serier och filmer utan för konstnärlig svensk oberoende filmkonst som Sebbe kallar det.

Hur kommer upplägget att se ut?

– För närvarande så är det hans filmer vi kommer att visa. Han är oberoende filmproducent och producerar sina egna filmer och han är väl lite i behov av en distributör.

Var kommer man kunna se filmerna som ni distribuerar på det här sättet?

– De kommer att kunna ses online på Till Punkts hemsida. Precis som att vårt boksortiment finns tillgängligt där. Men medan ingen köper böcker nuförtiden, särskilt inte de böcker som vi ger ut, så tittar man ju mycket på film men inte på bio utan på sin egen mobil. Så det är bara att gå in på vår hemsida snart och vips så har man ett litet videotek att tillgå helt gratis hoppas jag, säger Till Punkts chefredaktör.

”Unika verk av hög konstnärlig kvalitet”

Enligt filmregissören Sebastian Wiberg är detta en gudsgåva, även om han själv varit drivande i processen:

– När jag långfilmsdebuterade 2014 var det ingen distributör i Sverige som var särskilt intresserad, säger han. Faktum är att nästan ingen i Sverige brydde sig ett skit om filmen [filmen Lägsta graden av lycka, red. anm.]. Så kom jag i kontakt med Karl Ljunggren och Saba Gordon. Saba tyckte den var intressant för hon skriver ju mycket om sexuella övergrepp i sina böcker och det fanns såna inslag i filmen också. Vi slog oss samman och genom internationella kontakter kunde filmen nå ut till engagerade tittare i hela världen. Mitt mål som konstnär är att skapa unika verk av hög konstnärlig kvalitet.

Conny Hoberg spelar den gåtfulla karaktären Herkules i långfilmen Lägsta graden av lycka (2014), regisserad av Sebastian Wiberg som inom kort får sina filmer distribuerade via förlaget Till Punkts egen strömningstjänst.



”Tittarsiffror jag aldrig kunnat drömma om”

Sebastian Wiberg säger att distributionen av långfilmsdebuten gick från total besvikelse till förnyat hopp:

– Jag hade fått nobben av varenda jävla filmfestival och kulturhus i Sverige och inte ens media intresserade sig. Jag fick dessutom en massa skit och fick utstå hot för att jag hade mage att göra en film om samkönat partnervåld, säger Sebastian Wiberg och fortsätter:

– Ute i världen däremot är intresset stort och jag får fortfarande engagerade tittarmejl, hittills från 37 länder. Bortåt en kvarts miljon människor har sett filmen. Det är tittarsiffror jag aldrig kunnat drömma om via de mer etablerade kanalerna i svenskt kulturliv.

Blir förlagets ”hovregissör”, enligt honom själv

Sebastian Wiberg menar att distributionen av hans kommande filmer är en pragmatisk lösning för bägge parter:

– Ärligt talat har vi båda problem. Mitt problem är att jag är konstnär och inte PR-konsult, så jag kan ingenting om att nå ut och jag behöver en engagerad och idealistisk distributör som verkligen tror på det jag gör. Och jag blir väl lite av förlagets hovregissör, för Till Punkts problem verkar ju vara att bokförsäljningen går oväntat dåligt, vilket inte är så konstigt eftersom de är ett förlag som bara ger ut pocket, säger filmregissören och tillägger:

– Och vem läser pocket nuförtiden?

Slår om till animerad film

Sebastian Wiberg har gjort sig känd för publiken som en berättarmässigt anspråksfull, men hantverksmässigt anspråkslös filmare. Hans långfilmsdebut från 2014 spelades in med redan då föråldrad videoteknik och filmens estetiska framtoning drar åt det dokumentära. Samtidigt är Lägsta graden av lycka en på många sätt oerhört melodramatisk berättelse med starka och kontrastrika ljud- och musikeffekter, något som flera svenska filmkännare uppgett vara ”omoget”:

– Vi konstnärer är inte särskild respekterade någonstans, men kanske minst av allt i Sverige. Du behöver bara säga att du är en sann konstnär av något slag så får du i princip en smäll på käften, säger han.

I utlandet, däremot, har hans filmkonst aldrig mottagits på det sättet:

– Som konstnär är man van vid att ta skit, fråga bara Tarkovskij eller Bergman, och då är de ändå absoluta storheter. Men ju längre bort från Sverige jag kommer i kulturell mening, desto större respekt får jag för det jag gör.

Men hur känns det då att nu bli lanserad i en strömningstjänst på en förlagsida som är svenskspråkig?

– Jag tänker att med animation kanske det är annorlunda. Att folk kan se förbi det där som tydligen är så oerhört anstötande i ett anspråkslöst filmfoto. I min kommande film blir det tydliga, klara färger men jag vill helst inte kalla det animation, det är snarare något av en konstnärligt fulländad storybord där vi gjort tvärtom i skapandeprocessen.

Hurdå tvärtom?

– Istället för att skriva manus, filma, klippa, ljudlägga så har vi skrivit manus, ljudlagt och sedan illustrerat med animationer. Men som sagt, kalla det bara animationer om du vill. Jag vill snarare kalla det för ett videomontage av stillbilder och videokonst som illustrerar ett ljudspår som man bara kan lyssna på som ett fristående verk. Motsatsen till amerikansk film alltså.

Hur är amerikansk film menar du?

– I amerikansk mainstreamfilm kan man i princip slå av ljudet och ändå förstå hela filmens handling bara genom att titta på den. De är väldigt mycket fast i stumfilmsspråket och det har ju burits upp av bland annat Hitchcock, särskilt på 60-talet. I den vevan kom ju även tongivande regissörer som Scorsese och De Palma som helt uppenbart önskat att de fått vara verksamma på 20-talet. Och det var ju det många europeiska regissörer på 60-talet upplevde som så befriande med amerikansk film överlag, att den baserades på bild- och klippsekvenser medan ljudet lika gärna kunnat stängas av, det hade ändå inte påverkat förståelsen av handlingen. Men jag gör alltså tvärtom, säger Sebastian Wiberg och tillägger:

– Det är absolut inget nytt under solen. Jag fick idén redan för länge sen under ett samtal med Ylva Floreman [svensk dokumentärfilmare, red. anm.] som berättade att hon gått tillväga just så i en av sina filmer, börja med ljudet och sedan bygga på med bilden efterhand.

Nya filmen baseras på en berättelse av Saba Gordon

Sebastian Wibergs första storskaliga filmprojekt på 8 år är alltså en till stora delar animerad film, som även har inslag av videokonst. Filmen är i sin tur baserad på en opublicerad längre novell av författaren Saba Gordon, som har fått flera romaner och noveller utgivna på förlaget Till Punkt.

Novellen handlar (hör och häpna!) om sexuella övergrepp i skolans värld. Men Sebastian Wiberg, som själv har adapterat novellen till filmmanus, har försökt sätta sin egen prägel:

– Jag har all respekt för Saba Gordons vardagsrealistiska approach till de sexuella övergreppens värld. Men jag är mer av en skojare, en ståuppkomiker, en satiriker. Jag har valt att förstärka de satiriska tendenser som redan fanns i berättelsen, så att filmen blir en awkward berättelse om hyckleriet i vår samtid istället för bara handla om sexuella övergrepp. Kanske mindre psykologi och mer samhällsperspektiv, om det nu går att åtskilja de två från varandra, säger filmregissören.

Fler nyheter om den nya filmen samt Till Punkts nya strömningstjänst för oberoende svensk konstfilm kommer att annonseras ut inom kort.

Lavinia Revals